Finullsfåret - den svenska varianten på merino!

Rasbeskrivning:

Rasen kännetecknas av sina goda modersegenskaper, höga mjölkproduktion och höga fruktsamhet. Utmärkande för finullsfåret är en mjuk, glansig och silkig samt finfibrig och finkrusig ull som förekommer i vitt, svart och brunt. Huvud, ben och svansens nedre ska vara ullfri.

Tacka 70-90 kg, bagge 90-110 kg. Antal lamm: 2,18 i snitt.

Finullsfårens unika ull gör att skinnen blir mjuka och behagliga. De lämpar sig väl till såväl babyskinn som inredningsdetaljer, kläder, accessoarer och konsthantverk. Att skinnen förekommer i flera naturliga färger med och utan fläckar

Köttet från finullsfår håller hög kvalitet. Den relativt långsamma tillväxten hos finullsfåren ger ett finfibrigt, mört och smakligt kött. Enligt WWF är lammkött som i huvudsak fötts upp på bete av gräs och örter ett relativt sett miljövänligt köttalternativ. Detta tillsammans med trenden att äta mindre importerat och mer närproducerat kött bör nyttjas mer i marknadsföringen av lammköttet.

Historia:

Liksom övriga lantrasfår har svenskt finullsfår med stor san¬no¬likhet ursprung i det som kom¬mit att kallas det nordeuropeiska kortsvans¬fåret. Fram till 1500-talet var denna typ av får det enda som fanns i Sverige. Rasen har under åren hotats av utrotning.

År 1988 bildades Svenska Finullsföreningen i syfte att lättare hitta renrasiga livdjur. År 1997 tog Jordbruksverket upp rasen Svensk finull som en utrotningshotad lantras.

Finullsföreningen har idag en bevarandeplan där populationsstorleken och sammansättningen av djur regelbundet registreras och utvärderas.

Källor:

Finullsföreningens webbplats www.finullsforeningen.se

Sjödin, Erik med flera. Får 2007.